Till sist

Ja till sist kom de då, de små. Igår morse låg Lussekatten i kattningslådan och medans jag borstade tänderna och sånt, ploppade hon ut en kattunge. Den låg kvar i sina fosterhinnor, så jag öppnade hinnorna och gav den till henne. Sedan fattade hon vad som väntades av henne. Det var lilla Olivin som kommit. Bara några minuter senare föddes Glimmer. Det var nog därför hon var lite okoncentrerad och inte visste hur hon skulle prioritera. Vid tio-tiden föddes Spinell och sedan trodde vi att det var slut. Bäddade rent och donade.

Men, men vid halv-fyra tiden pratade jag med den stolta faderns ägare i telefonen. Så klart satt jag vid kattningslådan, finns det något mysigare!!! Så fick Lussekatten sammandragningar. En moderkacka? Nej, så fort jag lagt på kom det en kattunge till! En stor präktig pojk, Skiffer.

Det har funnits tankar om att Il Bosco kanske inte skulle vara fertil, men nu har han bevisat motsatsen. Han har blivit pappa till fyra stora livskraftiga kattungar!! Vilken lysande idé vi fick fyra kattokiga väninnor på en fest i höstas.....

Ja så det här med kön. Jag har gjort fel en gång och kommit med en katt av ’fel’ kön till djursjukhuset. Slutbesiktning och allt var det. Så skämmigt! Ja, så var det ju länge sedan vi hade kattungar, men nu är vi bättre rustade. Vår gode vän veterinären kom och könsbestämde dem. Jag känner mig stolt, hade rätt i det jag trott. Trött och sliten såg han ut, men en litet nystan på 130g fick hans ansikte att lysa. Så luktar de så himla gott.

Jag kan inte låta bli att tänka på de katter som inte har det så här bra. I Rom såg vi katter i en husruin. I bästa fall hade de en gammal tidning till sina ungar. De var några nunnor som matade dem ibland. Så har vi våra sommarkatter, som fungerar som någon sorts ’slit och släng’ djur. Stackars, stackars djur för de har ju inte ens djurvärde.

Det är en stor lycka att bli älskad av en katt!